Helt borta i huvudet. I tre dagar har jag känt mig helt dåsig, som när man sovit för länge. Kanske behöver komma ut på promenad, har ju inte varit ute alls sen i tisdags. Var på vårdcentralen för att prata om hur jag mår då. Jag tror jag blev feldiagnosticerad för enligt läkaren är jag bipolär. Vi pratade i en timme och han kom fram till detta. Men när jag tänker efter, kan jag inte bara vara mamma-stressig. Irriterad ibland, orken tryter. Varför skulle detta vara manodepressivitet? Har inga maniska perioder heller för den delen.

Han var snabb med att skriva ut tabletter som stoppade mjölkproduktionen och en tung medicin. Hämtade ut en av tre tabletter (de andra behövdes beställas). Betalade 1200:- för en medicin. Den medicinen som jag skulle äta enbart en vecka.

Synd att jag insåg först hemma att jag inte vill äta tabletter, nu har man lagt 1200 på onödiga tabletter. De andra har jag inte hämtat ut.

Aja. Lite sur blir man allt. Måste säga att efter att ha pratat och gråtit lite för en doktor så släppte allt. Att gråta är jättebra och framförallt skönt. Behövde nog lätta på trycket.

Imorgon måndag igen. Låt oss hoppas att vi alla är friska. Jag vill ha en normal vardag igen, inte bara vila bort hela dagarna!