Jag är verkligen inte utseendefixerad. Jag sminkar mig aldrig, köper i stort sett aldrig nya kläder (finns jättemycket jag vill ha från Urban outfitters men pengarna lägger jag hellre på kläder till Loke), jag klipper mig typ 1 ggr/år.

Men jag vill verkligen ha långt hår. Långt och fint! Nu är det ganska långt, tyvärr väldigt slitet och tunt. Måste klippa mig.

Hår.... Jag drömmer om långa hår på nätterna typ. Haha nä inte riktigt, men det är en stor dröm.

När jag kom hem från bb och såg mig i spegeln kände jag mig så vacker! Trots att jag vägde runt 90 (ja det är sant!) så tyckte jag att min kropp var vacker. Kvinnlig och en vacker kropp som hade burit på ett barn.

Nu, knappt 6 månader senare känner jag mig äcklad över hur jag ser ut. Jag önskar jag kunde känna mig sådär vackert kvinnlig igen! Jag får jobba på det. Jag duger ju faktiskt som jag är. Att vara smal behöver nödvändigtvis inte betyda att man är hälsosam, och tvärtom.

Jag vill inte se tillbaka på livet och känna att jag bara har brytt mig om att tänka på vikten. Nej. Jag ska försöka lära mig att älska mina kilon. Just nu 80 kg, men hoppas på att gå ner så jag inte längre klassas som att ha fetma. Men man blir inte lyckligare av att gå ner i vikt. Vikten är oviktig i detta sammanhang.

Jag har en underbar pojkvän och den sötaste lilla miniperson sovandes jämte mig.

Livet är underbart. Och det har bara börjat!

Kram Jennie