Detta som kallas samsovning. Loke sover alltid i vår säng. Har gjort några halvhjärtade försök att få honom att sova i sin egen säng. Men han vill inte. Han vill ligga tätt, tätt intill mig och somna med bröstet i munnen.

Ärligt talat tycker jag att det är mysigt att ha honom i vår säng. Dels har jag bättre uppsikt på honom, kollar så att han andas osv, dels underlättar det amningen eftersom jag bara behöver "slänga fram" bröstet och somna om.

Jag minns att jag flera ggr, när jag var runt 10 år, sov i mammas säng tillsammans med min lillasyster. Det kändes tryggt!

Även idag som vuxen drömmer jag ofta mardrömmar och då är det skönt att ha någon bredvid sig.

Jag tänker inte ta ifrån Loke den trygghet som vi har skapat, nej, ärligt talat så kommer jag låta honom sova i vår säng så länge han vill. Jag störs inte, inte heller Calle. Och nu kanske ni ser framför er en femtonårig, finnig pojkvasker som fortfarande sover hos mamma, haha, jag tror inte han kommer vilja sova i vår säng SÅ länge :)