"jag funderar på att.." Hur ofta har jag inte sagt så? Jag har så mycket jag vill göra och funderar på att göra, men som rinner ut i sanden.

Jag vill så mycket, vad stoppar mig? Det mentala gissar jag, jag behöver bli mer frigjord, mer spontan.

Nästa vecka SKA jag och Calle gå och träna, jag SKA teckna ett gymkort. Det är dags nu, det tar ändå bara 5 min till gymmet. Jag SKA gå ner i vikt och jag SKA testa på yoga.

Jag behöver något som gör mig mindre stressad, och lycklig. Lycklig långt in i hjärteroten.

Det finns 2 tillfällen i mitt liv då jag vill påstå att jag har varit genuint lycklig. Första ggn var när Loke föddes, och andra är i somras när jag joggade, när jag lyckades åstadkomma något som jag inte trodde om mig själv. När varje tungt steg gav framsteg, när jag för första gången sprang hela varvet runt utan att stanna. Friheten, lyckan, stoltheten.

Att vara stolt och självsäker. Det är mina främsta mål i livet. Jag har många brister men jag är ingen dålig människa, jag förtjänar att få må bra, jag förtjänar att få vara stolt över mig själv.

Förutom att jag är stolt över viken bra mamma jag är, så finns det inte mycket jag är stolt över i nuläget. Fast en bra mamma är en bra bit på vägen.

Innan levde man livet för att man var tvungen, nu gör jag allt för Lokes skull, det är för hans skull jag kämpar vidare. Och jag älskar livet, det gör jag.

Rörigt inlägg, men det jag ville säga egentligen är att jag ska börja ta tag i mitt liv och göra saker som jag vill, bli tillfreds med allt i livet.

Ha det fint.